I begynnelsen var allt ett mörker, i synnerhet i Gustavs restaurang. Men Herren skapade ljuset, och ljuset var gult, och det gula flödade ner till gasquens lokaler och vännerna kallade detta Punsch. Och vännerna smakade av det och fann att det var gott. Och vännerna inmundigade ofantliga mängder av den gula punschen. Och Bongo uppfann grimaserna och skrattet. Och det blev kväll och det blev natt första dagen.

Och det blev morgon andra dagen. Och Herren skapade solen att lysa på dagen och månen att lysa på natten. Men vännerna, som vaknade upp med sin första bakfylla såg bara stjärnor och fäste dem på himlavalvet till evigt minne av deras förehavanden.

Och på MF stundade åter en amphioxgasque, varvid vännerna ville göra ståndsmässig entre. Men vid förfrågan hos brandkåren om att åter få låna ett av deras fordon blev det avslag på grund av att överförfriskade medlemmer vid förra årets bal försatt brandbilen i obrukbart skick. Och vännerna sporde Herren om de fick låna Karlavagnen från himlavalvet istället men fick ett bestämt avslag. Och det blev mörker!

Och det blev morgon tredje dagen. Och Herren skapade vattnet och alla haven och sjöarna. Och BTB, Michael Carlsson-Soop seglade ut på haven på jakt efter nya punschsorter. Och plösligt kände han sig vilsen när han såg några öar han inte kände igen, och han utbrast: Hombre! Vart har jag kommit! Och Herren svarade: Dessa öar eller snarare cellöar är från Bolinders prototypa försök till pancreastransplantationer. Och det blev mörker!

Och det blev ljus fjärde dagen. Och herren skapade alla växter och inte minst riset, som kunde användas till att tillverka arrak och punsch. Och vännerna lät bygga ett växthus för odling av det allra bästa riset. Och för att markera sin nya äga skulle det resas en fana eller vimpel på glashuset. Och Rutger - Ratface - menade att en sådan måste vara broderad på siden. Men kassören betvivlade vännernas förmåga att utföra sådana stordåd och lovade äta upp sina kalsonger. Men se, dr Ratface tillverkar i sitt anletes svett denna fana. Men vid sista stygnet sticker han sig i fingret och blöder. Och den onda feens spådom att han ska falla i en djup sömn blir verklighet, och Ratface somnar bort från vännerna. Men vid 100-årsjubileet kommer han att vakna och som en prins hämta sin princessa Helene, men finna att alla de övriga vännerna åldrats till oigenkännlighet. Han kommer då att samla ihop alla vännernas dyrgripar - standard, gatuskyltar m.m.- och bege sig till Christies i London för att sälja till högstbjudande. Och det blev mörker!

Och det blev ljus den femte dagen. Och Herren skapade djuren, och bland djuren fanns gräshopporna, som talrika liksom Egyptens dito, hotade att förgöra vännernas risfält. Och vännerna ropade i sitt armod: Herre vad ska vi ta oss till! Men se i deras skaror fanns en hebre, därtill materialförvaltare, med en stav. Och Bertil Calel höjde staven mot skyn och gräshopporna gav vika. Men när han sänkte staven kom gräshopporna tillbaka. Och se, Bertil drabbades av mycoplasma och blev utomordentligt sömnig, och alla vänner fick hjälpa till att hålla staven mot skyn - tills det blev mörker.

Och det blev ljus den sjätte dagen. Och Herren skapade människan eller rättare sagt mannen. Men mannen var ensam och behövde sällskap. Och en kvinna skulle skapas ur Adams revben, men detta skulle vålla stor smärta. Men se ute i vildmarken bodde en silversmed, som hade en son vid namn Petrus, eller på svenska: Sten. Och denne hade ovanliga förmågor att upphäva smärtor och åstadkomma sömn. Och Sten tillkallades för att möjliggöra ingreppet på Adam. Men Sten hade varit på vännernas fest och med för mycket punsch i sinnet gick något snett och ut kom ingen Eva utan en Lena, som Sten fick behålla för sig själv.

Och människorna var fruktsamma och förökade sig. Men från Ur i Kaldéen kom Abraham och Sara, och Anders var närmare hundra och Annette närmare 80 och de voro barnlösa. Men Herren skickade ängeln Sven Langworth, och Sven talade uppmuntrande med Annette och försökte sälja sitt Fragmin som ett billigt substitut för Viagra. Och när Anders fick höra talas om detta gladde han sig omåttligt och gick åstad och spenderade hela sin förmögenhet på investeringar i mer eller mindre nyttiga prylar och apparater för framtida barn och barnbarn. Och det blev mörker.

Och det blev ljus den sjunde dagen. Och Punschens Vänner tittade på allt de åstadkommit och fann att det var gott, och att sannolikt ingen annan skulle kunna utföra det bättre. Och de bestämde sig för att vila, och så gör de än i dag, mer än 25 år senare. Förnöjda över att ingen annan studentikos förening på MF nått upp till deras nivå.